Man kan ju börja undra vad som händer i min hjärna i nuläget...

 

Jag har d hur bra som helst, en underbar pojkvän, ett fast jobb och i princip allt man kan önska sig.

Men i nuläget känns som om allt är för bra för att vara sant.

Så jag sitter bara å väntar på den där sprickan som blåser upp allt.

 

Förstår inte varför min hjärna tänker så. Har ju ingenting att oroa mig för men ändå sitter jag där å är misstänksam å håller mig tillbaka.

Å när d väl spricker så har jag ju bara mig själv å skylla för då kommer jag sitta där å säga "va var d jag sa".

Men egentligen så är det jag som framkallat det så som man betett sig.

Tänk om, tänk rätt är lättare sagt än gjort.

 

Är det bara jag som tänker så eller är d ett vanligt fenomen ?

 

Försöker vända på steken. Men det är lite tugnt i nuläget utan de rätta verktygen.

 

Puss på er !