Jag har nu kommit till en punkt i livet där jag inser att man inte behöver ha allt. 

Tittar man på mitt liv kommer man se att det är väldigt rörigt.

Och det är för att det är det just nu. 

Rörigt i både huvudet och i huset. 

 

Men nu har jag äntligen tagit tag i mitt liv och insett att det funkar inte. 

Jag har varit materialist i hela mitt liv. 

En riktig hamster.

Men nu har jag blivit besatt och vill göra rent hus i princip och sälja/ge bort /kasta bort iprincip allt som inte används. 

Ibland tycker sambon jag tar i. 

Det kanske jag gör i vissa fall men jag är så trött på att ha saker som "jag kanske behöver i framtiden".

Jag har hur mycket saker som helst som det är bäst att släppa. 

Det är svårt till en början men efter att ha sålt saker av och till i ca 1-2 veckor känns härligt. 

 

Det är en häftig rusch och jag kan inte riktigt sluta.

 

Har jag inte använt det på ett bra tag så är det bye bye!