Jag vet inte många gånger jag fick panik och släppa den i diskhon för känslan av att hålla i den var som att hålla i en bebis.

Jag har svårt för döda djur. Alltid haft. 

Skulle filéa en gädda i höstas eller i början av våren. Det tog många timmar innan den kom till skärbrädan ens och väl där fick jag panik. Skrev rakt ut flera gånger att jag vill inte. Grät nästan för det var jobbigt för mig. Erik vägrade att hjälpa mig för han ville jag skulle göra det själv plus att det inte var han som fångat den (inte jag heller). 

Ett tag funderade jag att slänga ut den å ge den till fåglarna men kände att det var elakt mot fisken. Kändes respektlös att han fick sätta livet till för att bli fågelmat (om de ens ville ha den).

Så efter många skrik, panikattacker så började jag filéa för första gången.  Bara kollat hur Erik gjort någon vecka innan och kollat på ett Youtube-klipp några veckor innan.

Det gick faktiskt bra och blev faktiskt 3-4 filéer  som var helt okejsom vi åt. Men det tog emot lite.  Då jag har svårt att äta något djur som jag sett huvudet på. (Kan t.ex. Inte äta lax där huvudet sitter kvar på). 

Jag var stolt över mig själv att jag gjorde något som gjorde mig livrädd och panikslagen av. 

Samma sak idag med kyckling.  

Nu kokas den så man ska skumma bort det som flyter upp och sen lägga i massa grönsaker.  

Önska mig lycka till för det lär jag behöva!